Companies Are Ditching Agile Jargon While Keeping Agile Practices
A new study reveals that organizations systematically hide agile methodologies behind neutral terminology to dodge institutional resistance—making it nearly impossible for researchers and executives to measure whether digital transformations actually work. This "pragmatic de-labelling" means companies may be more agile than surveys suggest, but nobody can prove it.
Originaltitel: "We Don'T Need To Call Things User Stories": How Practitioners Hide Agile In Plain Sight
**Många digitaliseringsprojekt når inte sitt agilt mål — för att de aldrig använder ordet "agilt"** Företag implementerar agila principper medan de medvetet undviker agil vokabulär. Denna "pragmatiska avmärkning" gör att traditionella mätningar av agil adoption blir opålitliga, visar en studie från Linnaeus Universitet baserad på intervjuer med tre erfarna praktiker i Europa och Mellanöstern. Fenomenet uppstår när organisationer stöter på motstånd mot agila ramverk. Istället för att trotsa institutionella barriärer implementerar de agil arbetssätt under neutral terminologi — vilket gör att de löser problemen utan att säga ordet "agilt". Studien avslöjar en kritisk validitetsfråga: När konsultanter och ledare mäter agil adoption genom ramverksvokabulär, räknar de ofta ceremonisk överensstämmelse, inte faktisk praktik. För investerare och CFO:er betyder detta att adoptiontalen är missvisande. Verkliga förändringar kan dölja sig bakom andra namn än förväntat.
If practitioners deliberately strip agile vocabulary while implementing agile principles, what exactlyare researchers measuring when they study "agile adoption" in digital transformation?Through semistructured interviews with three experienced professionals across European and Middle Eastern contexts, this study uncovers a phenomenon we call pragmatic de-labelling: practitioners systematically disguise agile practices under neutral terminology to bypass institutional resistance.We identify the socio-technical and organisational conditions that produce this strategy: a bureaucratisation paradox, where scaling frameworks reproduce the rigidity they were designed to eliminate, moderated by organisational culture, sector type, and incentive structures.Applying Contingency Theory, the findings expose a measurement validity problem: surveys and case studies that operationalise adoption through framework terminology may systematically undercount actual practice and overcount ceremonial compliance, measuring the label, not the practice.