Refugees Build Hidden Digital Economies Outside Platform Systems
A new study reveals that displaced workers create their own informal networks to earn money online—often bypassing the platforms designed to help them. These grassroots systems of trust and mutual aid are more resilient than official programs, suggesting policymakers should rethink how they support digital inclusion for vulnerable populations.
Originaltitel: Between Platforms And Precarity: The Hidden Economies Of Refugee Digital Labour
Refugerade använder digitala plattformar för försörjning, men fungerar inte enligt designarnas förväntningar. Istället skapar de parallella ekonomier genom informella nätverk av gemensam reparation, tillit och ömsesidig hjälp. En kvalitativ studie från University of Oslo, Aalborg University och Stockholm University kartlägger hur flyktade arbetstagare gör sig synliga, legitimerar sin verksamhet och löser betalningar genom improviserade lösningar som blandar digital och social ekonomi. Resultaten visar att informell ekonomi fungerar som en infrastrukturell styrka snarare än en svaghet. Kollektiv motståndskraft förankras i människors ömsesidiga beroende och affektiva relationer. För beslutsfattare och kommuner innebär det att inklusiva digitala ekosystem måste utgå från hur refugerade faktiskt organiserar sitt arbete, inte hur plattformar är utformade. Erkännandet av informell ekonomi skapar förutsättningar för framtida integrationspolicy.
Digital platforms increasingly promise inclusion for displaced populations, but most initiatives overlook the informal systems through which refugees sustain digital livelihoods. Existing research concentrates on platform access and skills acquisition while neglecting the hidden infrastructures of collaboration, care, and improvisation that enable continuity in unstable conditions. To close this gap, this study explores how displaced persons engage in informal digital labour and construct social and financial resilience through collective practices. A qualitative interpretive approach uncovers how digital participation emerges through shared repair, relational trust, and mutual endurance rather than institutional design. Findings uncover that displaced workers re-engineer visibility, legitimacy, and payment through improvised arrangements that blend digital and social economies. The analysis reframes resilience as a collective and affective practice grounded in human interdependence, offering new directions for designing inclusive digital ecosystems that recognize informality as an infrastructural strength and a generative site of innovation and adaptation.